Musik Projekt

Kalle och Smeden

Kalle är diktaren Karl Karlsson, född 1921 i det som nu är Melleruds kommun. Smeden är Brånasmeden, en 1800-talsprofil i jordbruksdistriktet söder om Mellerud. Stellan Johansson, sonsons sonson till Brånasmeden, har tonsatt många dikter av dem båda. Ett urval av dessa, tillsammans med Stellans diktade introduktioner och några av Karl Karlssons icke tonsatta dikter, bildar visprogrammet ”Kalle och Smeden”, som hade premiär i mars 2006.

Programmet framförs av:
Stellan Johansson, sång och gitarr. Stellan har under många år underhållit Dalslandspubliken med egna och andras visor. Han är flitigt representerad i boken ”Visor från Dal”.
Glenn Nordling, gitarr, ukulele och sång. Glenn har ett förflutet som dansbandstrummis, men behärskar ett antal instrument. Lars Nilsson, gitarr, grekisk bouzouki och lite sång.

KARL KARLSSON 1921–1999

Karl Karlsson föddes på gården Anolfsbyn i Skållerud. Där kom han att leva och verka hela sitt liv. Karl Karlsson var en genuin naturmänniska. Hans starka Gudstro går som en röd tråd genom hans författarskap. Men Karl Karlsson hade också förmågan att se det lilla i tillvaron. Varje litet kryp i naturen betraktades med största respekt. Karl Karlsson debuterade som poet 1982. Vid hans död 1999, hade 4 diktsamlingar blivit utgivna:

Allemans rike och Ingenmans land 1982

Små soliga gläntor 1988

På väg mot ljuset 1993

Stjärnvalv och Jordnärhet 1998

Karl Karlsson medverkade i ett flertal radio och TV–program. Dessutom åkte han runt i Dalsland, Bohuslän, Värmland och Västergötland och läste sina dikter och visade sina diabilder.
Efter Karl Karlssons död kom boken Av solguld en krans, som innehåller några av poetens efterlämnade dikter. Att Karl Karlsson var en skicklig fotograf, kan man förvissa sig om genom att bläddra i bokenMed Karl Karlsson i Allemans land, som gavs ut år 2002.

JOHANNES OLSSON – BRÅNASMENZ
1818–1886

Johannes Olsson – eller låt oss i fortsättningen kalla honom Brånasmen – levde på gården Bråna söder om Mellerud. Han var en duktig smed som ofta anlitades av traktens bönder när något jordbruksredskap behövde lagas. Brånasmen var också en erkänd urmakare. Brånasmen var lite av en särling, en ensamvarg som föredrog att vara för sig själv. Ofta drev han omkring i skogen med bössan redo att fälla något villebråd. Även fiske roade honom. Brånasmen fick aldrig gå i någon skola. Att läsa och skriva lärde han sig av sin mor. Och han var en duktig elev. Tidigt började han skriva dikter, dikter som han inte vågade visa för någon vuxen. Och även i vuxen ålder behöll han många av sina alster för sig själv. Brånasmen stod alltid på den lilla människans sida. Många av hans dikter angriper dåtidens översitteri. Vill man läsa något som Brånasmen skrivit, kan man på biblioteket låna boken Ett hundra dikter, sammanställda av skriftställaren A G Börd. Några dikthäften med smedens dikter gavs även ut under hans livstid, men dessa torde vara svåra att få tag på. Det påstås att storheter som Gustaf Fröding och Dan Andersson med glädje läste vad smeden skrivit.